Sista tre veckorna har jag vänt uppochner på mitt liv. Har börjat träna med en personlig tränare och jag är helt slut. Han gör nytta i mitt liv, så behövligt. Jag har alltid tränat väldigt mycket dagligen. Ja förr då. Handboll, löpning, gym och aerobics (som det hette då innan alla hundratals alla nya namn för den träningsformen tog över). Sen jag startade mitt företag -99 så har jag lagt all träning på hyllan sorgligt nog. Pajjade axeln och var tvungen att sluta med handbollen när jag insåg att jag var alldeles för beroende av värktabletter för att klara av det, fick tid för operation 1,5 år senare. Oj, lång tid att vänta. Tiden gick, jag tränade ändå, led och hade ont, käka smärtstillande. Såg mig själv när jag var 60 år och inte kunde hälla upp mjölk ens för att alla krämpor kom ikapp en. Slutade spela helt enkelt, och fortsatte inte träna på egen hand eftersom det var så grymt mycket tid som gick åt till mitt eget företag.
Och jag är dålig på att prioritera mig själv så jobbet gick före allt. Så nu har man suttit och hängt framför datorn dygnet runt i 11 år. Grejjen är väl det också, att när jag spelade handboll, så tränade man för att man har ett mål med träningen, att orka spela, vara bäst när det gäller, huvudet ska orka tänka trots att man är astrött. Ja ni vet. Vinnarskalle.
Helt plötsligt befann jag mig i en tid när jag inte hade något mål med träningen. Beach 2010-mål funkar inte för mig. Jag gillar inte att varken sola eller bada så det är inget mål. Att träna för att må bra, det blir liksom inte greppbart när man har haft högre fokus än så tidigare. Och just att må bra var ju den grejjen som jag inte prioriterade högst. Att träna för att det är kul. Det var svårt, vad är roligt med att träna ensam när man är van att ha underbara lagkamrater runt sig. Så det blev ingen träning. Jo, lite jogging då och då, men det räknas inte för så mycket återkommande blev det inte.
Så de senaste åren har jag velat träna men haft svårt att hitta något som får mig att fortsätta. Har länge letat efter ett ställe som ger mig träningslusten tillbaka, tycka det är roligt och som jag känner ger mig något. Jag har försökt några gånger, köpt årskort men inte haft tillräcklig motivation och slutat efter några gånger. Troligen mest för att det inte finns något som ger mig skuld om jag inte gör det eller dyker upp. Typ som till sin handbollsträning. Tränar man inte så blir man inte uttagen och får inte vara med. Svårt att hitta samma skuldkänsla på ett gym. Förutom till plånboken. Men det är vi nog många som gjort samma sak. Hur många köper inte ett årskort och sen inte nyttjar det?
För ett halvår sen fick jag ett reklamkort av min nagelteknolog Malin som tyckte jag skulle börja träna på ett nytt ställe hon börjat på, och det vykortet har jag sen burit omkring på i över ett halvår. Jag kände att det här var något för mig, det här stället och inställningen tilltalade mig och var jag, eller mitt gamla jag. Jag kunde inte slänga det, det fick mogna och hitta rätt. Till slut för 4 veckor sen så mailade jag och bokade en tid. Och det är nog det bästa jag gjort mot mig själv de senaste åren! Jag tränar nu med världens bästa Personliga Tränare, Johan. Jag har någon som hänger över mig och ser till att jag gör det jag ska och gör det rätt. Jag skulle absolut få skuldkänslor om jag inte kunde komma, så den tanken finns inte. Mitt första mål var att tycka det är kul att träna. Det uppnådde jag redan efter andra gången! och jag tycker fortfarande det är kul! Fast skitjobbigt rent ut sagt! Men underbart när timmen är över. Så idag kl 12 tar jag hand om mig själv! Resten av dagen är jag typ död och hänger framför datorn igen och jobbar. Men med gott samvete. En skön effekt är att jag numera inte alls är sugen på godis och bullar längre. Tack snälla Marcus och Johan på Miramadi Training för att ni hjälper mig förändra mitt liv! Tjooohoo!
Tips | Kommentering avstängd
